Vad är det med kvinnor och deras vikt egentligen?
Jag har alltid vart en sån som skojar om andras vikter, om dem är med på de såklart!
T.ex. en i min klass, ganska bra vänner, vi har till och med känt varandra sedan innan vi började i samma klass på gymnasiet. Jag skojade alltid med henne och kallade henne för "Fete Ida", trots att hon har skolan mest vältränade och finaste kropp så skojade hon med mig, och vi har gjort de länge länge fram tills förra veckan. Skojade med henne och sa "oj, kommer du igenom dörren hjärtat?" Hon sa inget tillbaka utan bara gick och satte sig. Drog senare på dagen yttligare ett skämt med henne för att 'få henne med mig' liksom, men inget svar då heller. På tåget hem satt jag och tänkte om hon kanske var ledsen eller något, så bestämde mig för att skicka ett sms till henne när jag kom hem. Men mitt jävla fiskminne räcker ju inte så lång som vanligt..
Blev ganska påmind när jag fick värsta roman-smset om att hon hade börjat ta åt sig utav mina skämt. Jag skrev förståligt och bad om ursäkt och hela de dära ni vet, sen var de inte mer med det.
Men ja, jag har lärt mig en läxa utav de här i alla fall, man ska inte skämta om kvinnors vikt, även om det kan vara roligt. Men nu när jag väl tänker efter, jag tycker inte heller de är så jävla roligt när folk skämtar om min undervikt (har hög ämnesomsättning). Men inget jag mår dåligt över iheller.
Människan ligger långt efter med självförtroende.
Jag har alltid vart en sån som skojar om andras vikter, om dem är med på de såklart!
T.ex. en i min klass, ganska bra vänner, vi har till och med känt varandra sedan innan vi började i samma klass på gymnasiet. Jag skojade alltid med henne och kallade henne för "Fete Ida", trots att hon har skolan mest vältränade och finaste kropp så skojade hon med mig, och vi har gjort de länge länge fram tills förra veckan. Skojade med henne och sa "oj, kommer du igenom dörren hjärtat?" Hon sa inget tillbaka utan bara gick och satte sig. Drog senare på dagen yttligare ett skämt med henne för att 'få henne med mig' liksom, men inget svar då heller. På tåget hem satt jag och tänkte om hon kanske var ledsen eller något, så bestämde mig för att skicka ett sms till henne när jag kom hem. Men mitt jävla fiskminne räcker ju inte så lång som vanligt..
Blev ganska påmind när jag fick värsta roman-smset om att hon hade börjat ta åt sig utav mina skämt. Jag skrev förståligt och bad om ursäkt och hela de dära ni vet, sen var de inte mer med det.
Men ja, jag har lärt mig en läxa utav de här i alla fall, man ska inte skämta om kvinnors vikt, även om det kan vara roligt. Men nu när jag väl tänker efter, jag tycker inte heller de är så jävla roligt när folk skämtar om min undervikt (har hög ämnesomsättning). Men inget jag mår dåligt över iheller.
Människan ligger långt efter med självförtroende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar